Forsta intervjun

Igar hade vi vart forata mote da traffade vi 16 ariga Viji som enbart varit hemma i 20 dagar efter att ha arbetat i 14 manader pa ett trad-spinneri. Vi var nervosa for hur det skulle ga eftersom detta beror kansliga frager om hennes upplevelser. Det kanndes bra nar vi forstod att bade Poppy och Oswald skulle folja med. Oswald ar en av grundarna av Kudumbam och ordforande for organisationen och Poppy arbetar bade pa kontoret och ute pa falt.
Viji var 15 ar nar hon borjade arbete i en textilfarbrik i staden Coimbatore. Hon levde tillsamans med 200 flickor i ett hoste som lagl i samband med fabriken. Tio flickor levde i ett rum som Viji uppskatade till att vara 3x3 meter. Viji var ansvarig for att satta ihop traden om den gick av medan den spanns, for detta fick hon 100 rupis om dagen.
Det var valdigt svart att prata med Viji och kanna att det blev saningenliga svar, da hennes pappa hela tiden holl koll pa vad hon sa. Detta var mycket frustrerande, vi kunde se i Vijis ogon att saningen var betydligt varre an den hon berattade. Till raga pa allt sa ar hennes tva systrar kvar i Coimbatore pa samma fabrik och Viji ska tillbaka om bara tio dagar. Familjen har skickat alla sina dottrar till textil industrin efter att foraldrarna har tagit flera lan av en lokal lanehaj, rantan ligger pa 72%.
Vijis hogsta drom ar att bli larare me hon sa aven att det ar hennes foraldrar som beslutar vad hon ska gora med sitt liv.
Just nu har vi brottom eftersom vi ska ivag och traffa en annan tjej som ocksa arbetat inom textil industrin. Vi kommer att skriva mer om motet med Viji och de andra flickorna nar vi har mer tid.