Textilindustrin slutar aldrig forfara oss

Nu ar vi tillbaka i Mumbai. Tagresan gick bra, Emma sov under storre delen av de 24 timmarna da hon lag utslagen av aksjuketabletter och da hon ar sjuk. Det kanns bra att vara i Mumbai igen, har finns sa mycket att gora och sa mycket att se. Igar irrade vi runt och letade efter en tunn kopp kaffe (det enda som finns) i over 1 timme. Efter det valbehovda kaffet hittade vi hor och hapna en hummus och falafel restaurang. Vi blev super lyckliga da magen kranglar och indisk mat har borjat bli lite "same old, same old". Falafeln var faktiskt jattegod och vi kommer antagligen bli flitiga stammisar dar. Nar vi fatt mat i magen shopade vi lite i den trevliga stadstdelen Colaba.
Just nu har vi nog varldens minsta hotelrum, vara 2 stycken 90 sangar far knappt plats och packningen tar upp varenda mm av "golvet". Vi kommer byta till ett storre och dyrare rum de sista tva och en halv natterna sa att vi kan andas och packa.






Har ar lite bilder fran vart besok i taxtilfabriken. Vi kommer inte presentera vad fabriken eller foretagen heter som arbetar med fabriken, detta da vi inte vill riskera att framtida besokare inte far fotografera.

Fabriken vi fick besoka ar en ny och modern fabrik dar cirka 1200 textilarbetare jobbar. 90% av dessa ar kvinnor, arbetsuppgifterna ar konsfordelade pa sa satt att visst arbete gors av man och annat arbete av kvinnor. Som ni kan se har mannen exempelvis hand om klippmaskinen (sista bilden) och andra tungtmekaniserade arbetsuppgifter sa som broderingsmaskin, aven lagret domineras av manliga arbetare. Majoriteten av kvinnorna sitter vid symaskinen hela dagarna, manga kvinnor har ocksa hand om finklippning och annan kvalitetskontroll standes vid ett bord. Tempraturen var hog inne i byggnaden som ar uppbyggd av 4 vaningar, de tre understa ar alla olika delar av produktionsledet. Nar vi forst annlande blev vi forda till fabrikens Ac-kalla konferensrum pa oversta vaningen. Stamminingen mellan oss, de tva tjejerna vi hade sallskap med, och den personalansvariga som holl i vart besok var stel och krystad sa utan store drojsmal borjade vi var rundtur. Vi bada tva drabbades av en overklig kannsla och det var surrealistiskt att vi nu var bland det vi sa manga ganger tidigare upplevt genom filmer, texter och berattelser.


- Kvallen efter fabriksbesoket anordnade GATWU ett mote for oss med textilarbetare som arbetar pa en annan fabrik i Bangalore. Dett var precis vad vi behovde! Att dagen innan inte fa tala eller interagera med de arbetare vi gick bland var frustrerande och upprorande for oss, att det inte visste att vi visste!
Under kvallsmotet hade vi inga sadana besvar. De arbetare vi motte var fackligt engagerade och vissa av dem var till och med fackliga representanter och ledare pa fabriken dar de jobbar. Motet varade endast en timme da de hade brottom hem. De kvinnliga arbetarna har inte bara sitt arbete i fabriken att skota, de ar aven hustru, mamma och piga. Detta arbetet ar hennes plikt att uppratthalla trots hennes langa och harda arbetsdagar. Vi fick chansen, efter allas mycket korta presentationer, att stalla fragor och vi kom hela tiden tillbaka till de trakasserier och den hansynslossa behandling de far utsta pa grund av deras overtygelse och fackliga kamp. Dagligen utsatts de fackligt aktiva for bade fysisk och psykisk misshandel. Hot om uppsagning, minskad lon eller forflyttning ar vardagsmat och det ar inte sallan hoten blir till verklighet. Att bli bestraffad infor alla arbetkolleger och goras till allmant atloje ar en vanligt beprovad metod pa fabrikerna. Pa detta satt fornedrar du den "skyldige" samtidigt som du skrammer resterande arbetskraft. Ett annat satt att systematiskt undergrava fackforeningarnas styrka ar att ge de fackligt engagerade orimliga mal att na upp till (ex.1000 trojer pa 10 min). Dessa personer tvingas darfor att arbeta overtid och otroligt hart, pa sa satt har dessa ingen chans att "snarja in" fler arbetare till sin forening. De orimliga malen skrammer arbetarna ytterligare for att ga med eller bli aktiv i fackforeningen.
Det fackforeningen kampar mest for ar att bli ekannda av fabrikens ledning och darmed fa forhandlings ratt!

Dagen efter vart mote fick vi reda pa att 300 arbetare fran samma fabrik som de personer vi traffat dagen innan blivit forflyttade utan forvarning till en annan fabrik. Ett strategiskt drag av ledningen ar att inte forflytta de fackliga ledarna, da lamnas dessa utan sin kollektiva styrka och far borja om pa noll. De som skickats ivag till en ny arbetsplats blir skramda till tystnad. Vi har inte riktigt forstatt om vart mote med arbetarna kvallen innan har nagot att gora med massforflyttningen och denna olagliga handling. Vi har tolkat handelsen olika och ska maila GATWU sa vi far korrekt information.
Vi blev otroligt inspirerade av arbetarnas styrka och att de inte ger upp! Varje dag gar de in genom portarna dar de hanas, misshandlas och utsatts for forsok till att till intetgora dem som manniskor och aktivister, anda star de pall tillsammans och vagrar att komprimissa med sina overtygelse om ett liv dar deras rattigheter inte blir krankta!