I detta huset bor vi, i ett av rummen pa ovanvaningen.
Har ar var husapa, han ar mycket, mycket sot men ar aven lite lomsk. Han forsoker namligen ta vara klader som hanger pa tork och han vagrar dessutom att lamna sin pidestal och ryter ilsket om man forsoker fa bort honom.
De har tva kvinnorna arbetar pa farmen och ar ansvariga for bland annat plantskolan.
Har ar Kolonjis fina heliga kor som har njuter pa bete.
Har ar den starkaste kvinnar pa farmen, har bar hon pa en spann med kompostjord.
Har plojs en av Kolunjis manga akrar.
Och har slutligen far ni en nytagen bild pa Malin, Cecilia och 
Hej Tjejer!
SvaraRaderaVlka fina bilder det ser grönt och frodigt ut. Det känns väl tryggt för er att ni har en husapa som vakt. Snygga kläder!
Kram Gunilla
Hej Gunilla,
SvaraRaderaKul att du skriver. Ja har ar verkligen underbart vackert, vi trivs super bra! Apan daremot ar vi lite radda for. Han har varit lite vresig mot oss och alla pa garden sager att vi inte ska interagera med honom. Men han har gett oss manga skratt i alla fall! Tack for komplimangen, nu har vi nog inforskaffat alla Churidhar (som plagget heter) vi behover under var resa.
Kram
Emma och Malin
Vilken intressant resa, och vilka människoöden ni kommer i kontakt med. Man blir alldeles tagen bara av att läsa om dem. Sköt om er! /Karin
SvaraRaderaHej Emma och Malin!
SvaraRaderaJag har nu för andra gången läst er blogg och jag måste säga, att jag är djupt imponerad av er två! Så modiga ni är,som har gett er iväg till Indien och även om iallafall du, Emma har varit där förr, så är det ju under helt andra förutsättningar den här gången. Er inriktning på kvinnorna är helt rätt.De är alltid längst ner på samhällstegen oavsett hur fattiga män än är. Trots detta är de på dem som framtiden kan byggas, det visar allt erfarenhet från historien och från olika delar av världen. Det är utbildning, hälso- och mödravård till kvinnorna, som på sikt kan skapa välstånd i de länder, som ännu har stora skillnader i levnadsvillkor och direkt misär i många fall. Många utvärderingar av olika insatser pekar i denna riktning. Att få dessa kvinnor medvetna om sitt värde både som enskild människa och som samhällsbyggare är en viktig uppgift.
Var rädda om er och lycka till!
kramar
moster Ann-Christin