Mot Mysore

Sa lange sedan vi gjorde ett langt inlagg om vara upplevelser i Indien och vad lange sedan ni kommentera!

Vi har sa mycket att beratta men just nu sa lite tid. Vi sitter just nu pa Chennais tagstation och vantar pa vart tag som ska ta oss till Mysore. Det ar en stad som ligger i delstaten Karnataka. Forutom att vara i staden och besoka den fantastiska marknaden vi fatt hora mycket gott om sa kommer vi ge oss ut i gronskan i bergen. Ett omrade som heter Coorg eller tidigare Kodagu ar kant for sinna kaffe och peppar plantage, dar kommer vi att bo ute i ett home stay som heter Honey Valley. Vi hoppas pa att fa uppleva den regnskog som vi fatt beratta for oss om och kanske till och med ta ett dopp i ett av vattenfallen som finns dar. Ah sa spannande det ska bli och vad gott med en riktig kopp kaffe!!
Vi hoppas att vi har tid att skriva mer imorgon och lagga upp lite bilder fran bade Mamallapuram och Pondicherry.

Mot Pondicherry

Nu ska vi resa vidare till kuststaden Pondicherry, vi kommer nog stanna dar i 2-3 dagar.Vi hoppas att vi kommer kunna besoka Kudumbam och kanske fa traffa nagra tjejer som jobbar i textilindustrin men vi vet inte hur det kommer bli.

Annars ar allt bra med oss, vi har haft det bra har i Mamallapuram, tyvarr har vi haft lite otur med vadret. Men da vi forvantade oss konstant regn och monsun ar vi glada om det bara ar lite molnigt och smaregn i nagra timmar!


Skriver mer nasta gang men nu ska vi hoppa pa en buss.

Kor pa stranden inte pa tallriken!

Att komma till Indien for forsta gangen som vegetarian eller vegan ar en fantastisk och fullstandigt overklig upplevelse! Jag minns att man inte kunde sluta le nar man satt pa en restaurang de forsta veckorna da det overallt pa menyn star " vegetarian" och "non- vegetarian".
Att ata vegetariskt ar normen i Indien, det ar helt naturligt och framforallt visar det att det ar mojligt. Med detta menar jag att jag ofta i diskussioner far hora att det inte ar mojligt for alla att vara vegeterianer eller veganer. "Man har inte tid, far inte i sig alla naringsamnen, det ar for dyrt eller att man latt skulle kunna vara det men da man ar uppvaxt och fostrad till kottatare kan man inte vanja sig av med denna kost.” Indien har en av varldens storsta populationer och har ar otroliga mangder manniskor vegetarianer, det gar!
Nar vi nagra ganger skullat ata middag har i Indien med vara vanner har vi fatt fragan "ar det okej att jag sitter med er vid bordet fast an jag ater kott", vi holl pa att tappa vara hakor. Det ar alltid vi som maste ursakta och kanna oss besvarliga som veganer eller vegetarianer i Sverige.

En mycket sorlig och trakig utveckling i Indien, precis som i varlden over, ar att konsumtionen av kott okar da inkomsterna stiger.
Var fjarde person i varlden ar overviktig med ett BMI-varde pa 25 eller mer och en av tjugo ar sjukligt overviktig med ett BMI-varde pa 30 eller mer. (Miller, Spoolman 2009: 278)
Sammtidigt var hela 862 miljoner manniskor kroniskt undernarda ar 2006, en siffra som ar nastan tre ganger storre an hela USAs population. Var sjatte person i utvecklingslanderna, inkluderat var tredje barn under fem ar, ar kroniskt undernarda och varje dag dor ungefar 16 400 barn i fortid av dessa sjukdomar som ofta ar fattigdoms relaterade. (Miller, Spoolman 2009: 277)
Varje ar dodas 55 miljarder djur varlden over for mannsklig konsumtion. Idag anvands 38 procent av varldens spannmalsskord och 37 procent av varldens fiskefangst i produktionen av djurfoder till ”boskapen”. (Miller, Spoolman 2009: 306)
Den industriell kottproduktion har inte bara effekter pa de miljarder djur som lever, lider och dor i dessa fabriker utan den paverkar bade den lokala och den globala miljon. Lokal luft, vatten och jord degradation och fororeningar ar vanliga problem som harror fran kott fabrikerna.
FAO: s rapport Livestock's Long Shadow fran 2006 pavisa att boskapssektorn orsakade 18 procent av alla vaxthusgas utslapp. Arbetarna i industrin lider ocksa, inte bara genom att ha sina hem och sin vardag paverkad av fororeningar och problem som kommer i samband med fabriken. Arbetet i de stora komplexen innebar dalig ventilation, hog ljudniva och manga timmars arbete i en angestfylld atmosfar.

Det faktum att manniskor i vissa delar av varlden lider av alvarlig fetma och i andra delar av svalt visar att det idag rader en ojamn distribution. Lander som Indien, Kina och Brasilen blir rikare och dess befolkningar borjar fa upp aptiten for kott. Detta betyder ocksa en utveckling av hogre efterfragan pa soja, spannmal och fisk for att foda upp ”boskapen”. Mat som i sig skulle mattat manga fler manniskor i forsta hand!

Vi ar val medvetna om den starkt befinntliga hungern och svalt som rader i Indien men det ar inte pa grund av att manniskorna inte ater kott. Detta problem handlar ocksa detta om politik och strukturer. I en fantastisk bok som bade jag och Malin last som vi varmt rekommenderar ”Vit tiger” berattar huvudinnehavaren att det inte finns nagra kast langre i Indien det finns bara tva sorters man, de feta och de spinkiga. De med stora runda magar ar rika, kottatande och har hog satatus medans de spinkiga ar fattiga och mycket sallan om nagonsin ater kott. Statusen sitter verkligen i blodet!

Nar jag gjorde valet att bli vegan, att inte konsumera eller stodja den animaliska industrin borjade jag se pa mat pa ett nytt satt. Ett politiskt stallningstagande, du ar verkligen vad du ater och jag ar lycklig!

Kott eller inte kott det ar fragan och denna fraga ar mycket kannslig. Detta vet bade jag och Malin da vi standigt far forsvara vart stallningstagande, manniskor blir ofta valdigt forsvarstagande och vill sallan tanka tva ganger om sina matvanor. Det vi vill med detta inlagg ar inte att skada tvart om, vi vill bara fa manniskor att tanka och reflektera.


Mycket av texten ar taget fran mina, Emmas, humanekologi-hemtentor och en del av resonemanget har jag aven snappat upp fran en forelasninga av Jenica Frisque pa Lunds universitet dar hon presenterade sin uppsatts; Unpacking Lunch: Political Ecology & Industrial Meat Production.

Mahabalipuram eller det latta namnet Mamallapuram

Nu ar vi framme i Mamallapuram. Vart tag fran Trivandrum var i tid och resan gick forvanandsvart fort. Istallet for att ta en buss till orten pruta vi fram ett bra pris med en autoriksha-gubbe som korde oss raka vagen hit. Gubben korde oss till ett hotel som visade sig vara frascht och mycket billigt, det kanns jattebra!
Efter att vi gjort oss hemmastada i rummet gick vi ner till stranden och ja det ar ju ingen sol och bad strand men efter att gatt en bit ifran alla fiskargubbar vagade vi lagga oss ner och sen ta oss ett dopp. Vi har rakat ut for en del jobbiga indiska man dock som bland annat kommer helt ohammat fram och fotograferar en nar man ligger och solar, just denna man blev utskalld pa svenska!! Vi har haft mycket tur idag och lika sa med vadret. Precis nar vi kommit hem till hotellrummet borjade det att osregna. Sa har mysig ser var "innergard" ut (understa bilden da alltsa), vi trivs!

Fran regn till forhoppningsvis sol!

Nu har jag, Emma varit sjuk i nagra dagar men idag kanner jag mig faktisk betydligt battre!
Onsdagen den 14de besokte vi Sakhi som ar en kvinnorrattsorganisation. Organisationen stodjer och uppmuntrar kvinnokollektiv och har en tydligt genusperspektiv i allt sitt arbete. Sakhi bildades 1996 under ett forum for kvinnor da man forstatt att Trivandrum saknade en plats for kvinnor att komma samman. Idag har organisationen 8 anstallda och ar ett valkant namn i Indiens femenistiska organisationsliv. Sakhi borjade med idén om att "information ar makt "och att sma kvinnogrupper i Kerala behover hjalp med att utveckla ett feministiskt perspektiv genom att sprida information om jamstalldhet, feminism och andra relaterade fragor. Denna idén utvecklades till dett bibliotek och dokumentationscenter som Sakhi idag haller. Har finns mer an 7000 bocker och massor av tidskrifter, tidningar, tidningsartiklar, broschyrer, affischer, ljud-och videokassetter och cd-skivor. Och alla ror jamstalldhet, feminism och andra relaterade fragor!
Det var ett jattetrevligt och inspererande mote. Att fa sitta ner och tala med kvinnor som precis som du ar arga och forbannade for hur patriakatet ser ut och fungerar, det var befriande!
Nar vi satt och talade om hur skolan fungerar och att det ar om och av mannen vi far lasa och höra om sa en kvinna pa Sakhi "History is his story, they give no attention to her story". Den kommentaren tycker jag ar klockren!
Vi pratade aven mycket politik, varje gang vi far tillfalle sa forsoker vi prata politik har i Indien och vi borjar mer och mer forsta hur det fungerar och hur det INTE fungerar... Vi ar nyfikna pa hur politiken angaende kvinnoratt och genus ser ut i Kerala da det ar en kommunistisk delstat, men den var tydligen precis som den ar oftast ar overallt fylld med tomma ord.
Innan vi lamnade Sakhi med nya krafter sa gav vi dem en liten present. Vi har kopt med oss sma paketer att ge till de olika presenterna och till Sakhi gav vi passande en Pippi Langstrump figur. Jag menar varldens starkaste brud som tar for sig och lyssnar till ingen!



Trivandrums autorikshas ar inredda med fina bilder. With you everything is fun!
Eftersom Emma fortfarande vad dalig igar torsdag sa fick Malin ta mig ut pa sma egna aventyr. Hon skulle ta sig till en Vodafone affar och handla mer pengar till vara mobilen och sen till posten for att skicka ett paket. Inte stora saker, men att hoppa in i en auto utan att riktigt veta var man ska eller om foraren vet var han ska koa kan bli ett aventyr. Men allt gick bra igar, efter att foraren fragat nagra manniskor pa vagen sa kom hon dit hon skulle!

Posten var ett underligt stalle, Malin kom dit ungefar 15.45 och gick dar ifran 17.10. Sa lang tid tog det att fa skickat ett paket. Da kan man ju tro att det var lang ko, men nej! Det som tog tid var att en man skulle kolla igenom allt vi skulle skicka sen gora kartongen sa liten som mojligt och tejpa ihop alla kanter. Men tejp rackte inte, hela paketet skulle aven sys in i ett vitt tyg. Detta tog sin lilla tid! Det ar myckte byrokrati i Indien alltid manga papper man ska fylla i over allt, och sa aven nar man ska skicka paket! Men Malin behovde i alla fall inte stressa och riskera att hon skrev fel!

Paketet kom ivag och vara vaskor blev om inte lattare sa i alla fall inte tyngre och det ar ratt skont! Idag aker vi vidare pa var resa och lamnar Kerala utan att det kanns som vi varit i denna delstat pa riktigt eftersom vi inte har kommit ut till sranden. Det ar dess strander och kuststader som Kerala ar kant for. Istallet tar vi oss nu tillbaka till Tamli Nadu och Chennai. Darifran ska vi ta en buss ut till kusten och Mamallapuram/Mahabalipuram. Det sak vara en liten stad som ar ratt touristig sa forhoppningsvis ska vi kunna ta lite semester och sola och bada. Men blir vi trotta pa den lilla staden sa tar vi oss vidare till Pondicherry som ar lite storre. I Pondicherry har aven Kudumbam ett kontor och utanfor staden finns det ekonomiska firzoner dar foretag kan producera utan att folja indiska lagar, skatter eller tullar. Om vi har tur kanske vi kan fa traffa nagra tjejer som jobbar inom textilindustrin dar.

Chilla och Annania

I lordags var vi pa kalas som sagt och vi fick da traffa Chilla. Nar vi anlande hade festen inte borjat men det var anda fullt med folk dar. Varje lordag kommer det namligen 10 stycken studenter for att interagera med barnen och hjalpa dem med att utveckla sin engelska. Det tog ett tag innan vi forstod att dessa manniskor inte var dar for festen. Efter cirka tva timmar akte studenterna och kalaset kunde da borja. Det var god mat, sotsaker i massor och mycket trevliga manniskor!
Pa sondagen akter vi tillbaka till Chilla for att ha ett mer formellt mote dar vi forskte ta reda pa mer om hur projektet Chilla och organisationen Annania arbetar och ser ut.

Annania ar den officiella organisationen och Chilla ar ett projekt under Annania.
Chilla fungerar som ett hem for barn till sexarbetande kvinnor, just nu lever 10 barn har.
Organisationen arbetar for att modrarna och barnen ska ha en bra relation, modrarna ar alltid valkommna! Anil och Rodja ar de tva personerna som bor tillsammans med barnen i Chillas hus.
De har med sina vanner startat upp organisationen Annania som byggs upp av 25 medlemmar, sju av dessa sitter i styrelsen. Anil och Rodja lagger ner sitt hjarta och sin sjal i detta projektet och deras engagemang har forandrat manga manniskors liv!

Vi har blandade kannslor for vart besok hos Chilla. Det ar en fantastiskt atmosfar i huset och man kanner varkligen att barnen har det bra och triv. Det som kandes lite mer olustigt var att vart besok inte kandes sa planerat och vi kande oss ivagen imellan at. Det var lite svart att fa tid tid till att stalla vara fragor och det blev tyvarr aldrig sa att vi fick sitta med bade Rodja och Anil pa samma gang. Det darfor svart att sammanstalla en helhetsbild och vi har fortfarande fragor kring deras arbetssatt.

Rodja som studerar sociologi och ar aktiv i manga kvinnorattsorganisationer var valdigt inspirerande att tala med och det kandes sa skont att traffa en indisk kvinna som kallar sig for feminist!

Vi vill skriva mer om Annania och Chilla, kanske kan vi gora det imorgon men just nu ar Emma sjuk och vi maste ata nagot.

Fodelsedagskalas

Nu ar vi da i Trivandrum. Snart ska vi till Chilla for forsta gangen och idag vankas det fodelsdagskalas. Igar traffade vi Anil som ar en av dem som driver organisationen. Det var ett mycket trevligt mote och vi ser verkligen framemot att traffa alla barnen och manniskorna runt dem. Vi har kopt en fotboll till fodelsedagsbarnet sa vi hoppas pa att fa varma upp infor VM finalen pa sondag.
Trivandrum kandes verkligen jobbig i borjan men staden har vuxit i vara ogon nu nar vi borjat forsta hur den ar uppbyggd. Men det ar lite jobbigt att komma in i den jaktiga stadsrytmen som flasar en i nacken har, vi har ju levt i totalt lungn i 20 dagar ute pa landsbyggden.
Detta ar hor och hapna Mr T, eller rattare sagt Mr Tee men det blir sa mycket roligare utan e:na. (Mr T ar en karaktar fran serien A-team) Han var var resekamrat pa taget hit. Det visade sig att Mr T ar vegeterian och mycket saker pa jordensundergang om inte alla manniskor slutade ata kott NU! Han blev valdigt imponerad nar han fick hora att Emma ar vegan. Det var ett harligt mote och vi har blivit varmt inbjudna hem till honom och hans familj om vi nagon gang besoker Malaysia.
Nagra sista bilder fran Kolunji som vi redan saknar. Detta ar Mani, en helt fantastisk man som vi hade manga langa samtal med. Vi pratade ofta om politik och da Mani ar nastan 70 ar har han mycket spannade att beratta, speciellt om Indien.
Annu en bild pa Paramesh och hennes hem.

Sista kvallen i Tritchy blev vi hembjudna till var goda van Poppy. Vi fick traffa hennes familj och ata var favoritmat speciellt gjord for oss.
Delar av tjejligan pa Kolunji.

Nu maste vi skynda ivag, vi ska ju faktiskt pa kalas! HURRA!