Att komma till Indien for forsta gangen som vegetarian eller vegan ar en fantastisk och fullstandigt overklig upplevelse! Jag minns att man inte kunde sluta le nar man satt pa en restaurang de forsta veckorna da det overallt pa menyn star " vegetarian" och "non- vegetarian".
Att ata vegetariskt ar normen i Indien, det ar helt naturligt och framforallt visar det att det ar mojligt. Med detta menar jag att jag ofta i diskussioner far hora att det inte ar mojligt for alla att vara vegeterianer eller veganer. "Man har inte tid, far inte i sig alla naringsamnen, det ar for dyrt eller att man latt skulle kunna vara det men da man ar uppvaxt och fostrad till kottatare kan man inte vanja sig av med denna kost.” Indien har en av varldens storsta populationer och har ar otroliga mangder manniskor vegetarianer, det gar!
Nar vi nagra ganger skullat ata middag har i Indien med vara vanner har vi fatt fragan "ar det okej att jag sitter med er vid bordet fast an jag ater kott", vi holl pa att tappa vara hakor. Det ar alltid vi som maste ursakta och kanna oss besvarliga som veganer eller vegetarianer i Sverige.
En mycket sorlig och trakig utveckling i Indien, precis som i varlden over, ar att konsumtionen av kott okar da inkomsterna stiger.
Var fjarde person i varlden ar overviktig med ett BMI-varde pa 25 eller mer och en av tjugo ar sjukligt overviktig med ett BMI-varde pa 30 eller mer. (Miller, Spoolman 2009: 278)
Sammtidigt var hela 862 miljoner manniskor kroniskt undernarda ar 2006, en siffra som ar nastan tre ganger storre an hela USAs population. Var sjatte person i utvecklingslanderna, inkluderat var tredje barn under fem ar, ar kroniskt undernarda och varje dag dor ungefar 16 400 barn i fortid av dessa sjukdomar som ofta ar fattigdoms relaterade. (Miller, Spoolman 2009: 277)
Varje ar dodas 55 miljarder djur varlden over for mannsklig konsumtion. Idag anvands 38 procent av varldens spannmalsskord och 37 procent av varldens fiskefangst i produktionen av djurfoder till ”boskapen”. (Miller, Spoolman 2009: 306)
Den industriell kottproduktion har inte bara effekter pa de miljarder djur som lever, lider och dor i dessa fabriker utan den paverkar bade den lokala och den globala miljon. Lokal luft, vatten och jord degradation och fororeningar ar vanliga problem som harror fran kott fabrikerna.
FAO: s rapport Livestock's Long Shadow fran 2006 pavisa att boskapssektorn orsakade 18 procent av alla vaxthusgas utslapp. Arbetarna i industrin lider ocksa, inte bara genom att ha sina hem och sin vardag paverkad av fororeningar och problem som kommer i samband med fabriken. Arbetet i de stora komplexen innebar dalig ventilation, hog ljudniva och manga timmars arbete i en angestfylld atmosfar.
Det faktum att manniskor i vissa delar av varlden lider av alvarlig fetma och i andra delar av svalt visar att det idag rader en ojamn distribution. Lander som Indien, Kina och Brasilen blir rikare och dess befolkningar borjar fa upp aptiten for kott. Detta betyder ocksa en utveckling av hogre efterfragan pa soja, spannmal och fisk for att foda upp ”boskapen”. Mat som i sig skulle mattat manga fler manniskor i forsta hand!
Vi ar val medvetna om den starkt befinntliga hungern och svalt som rader i Indien men det ar inte pa grund av att manniskorna inte ater kott. Detta problem handlar ocksa detta om politik och strukturer. I en fantastisk bok som bade jag och Malin last som vi varmt rekommenderar ”Vit tiger” berattar huvudinnehavaren att det inte finns nagra kast langre i Indien det finns bara tva sorters man, de feta och de spinkiga. De med stora runda magar ar rika, kottatande och har hog satatus medans de spinkiga ar fattiga och mycket sallan om nagonsin ater kott. Statusen sitter verkligen i blodet!
Nar jag gjorde valet att bli vegan, att inte konsumera eller stodja den animaliska industrin borjade jag se pa mat pa ett nytt satt. Ett politiskt stallningstagande, du ar verkligen vad du ater och jag ar lycklig!
Kott eller inte kott det ar fragan och denna fraga ar mycket kannslig. Detta vet bade jag och Malin da vi standigt far forsvara vart stallningstagande, manniskor blir ofta valdigt forsvarstagande och vill sallan tanka tva ganger om sina matvanor. Det vi vill med detta inlagg ar inte att skada tvart om, vi vill bara fa manniskor att tanka och reflektera.
Mycket av texten ar taget fran mina, Emmas, humanekologi-hemtentor och en del av resonemanget har jag aven snappat upp fran en forelasninga av Jenica Frisque pa Lunds universitet dar hon presenterade sin uppsatts; Unpacking Lunch: Political Ecology & Industrial Meat Production.
Entrecote Never!
SvaraRadera